Vilkeb lyx att få sova en hel natt! Ingen väckarklocka som ringer och säger att det är medicin dags. Det var skönt att få sova, och det fungerade bra för sonen. Han fick en citodon och Ipren innan läggdags, och detsamma nu på morgon. Det har fungerar bra. Nu har det vänt, verkar det som i alla fall. Skönt!

Jag kan inte somna om, så jag bjuder på en bild på kolakladdkakan jag bakade tidigare i dag.

Jag fick receptet av en bekant i går. Kakan var som sagt väldigt söt, men god. Den kommer jag baka fler gånger, så det blir til att köpa hem några burkar karamelliserad mjölk så det finns hemma när andan faller på.

Som vanligt så somnade jag i soffan i kväll igen.... Så nu är det dags att gå och borsta tänderna, för att sedan gå och lägga mig i sängen.

God natt!

I dag har det inte varit någon bra dag, när det gäller "mat" intaget! MEN jag har bara mig själv att skylla för mina val. Jag har dessutom valt "aktivt", men det fick bli en sådan dag.

Till frukost blev det ett rosenbröd med baconost. Sen skulle jag baka en kaka, eftersom jag lovat en gammal vän det. Vännen skulle hämta yngsta barnet på förskolan, då dottern önskat det och vännen beställt fika efteråt. Så jag provade något som jag aldrig bakat förut, kolakladdkaka. Den var väldigt god med en klick grädde till. Kakan var väldigt söt, så man behövde bara en liten bit för att bli nöjd. Så jag har fikat på kolakladdkakan två gånger i dag. En gång med min bror och hans sambo, och en gång med min vän. Och slutligen till middag, så blev det återigen ett rosenbröd med baconost. Så skärpning till i morgon!

I dag har jag köpt svamp av en bekant. Jag kan inte plocka själv eftersom min rygg inte fixar det, så det är perfekt att det finns de i bekantskapskretsen som plockar och säljer.

Så det var bara att börja rensa, för att sedan steka.

Gula kantareller är min absoluta favorit, men höst kantareller är helt okej det med.

Nu är svampen förvälld och lätt stekt. Den ligger på nu på avsvalning för att senare hamna i frysen, för att användas vid senare tillfällen.

I dag ska jag skriva examinationsuppgift i ämnet "Människors miljöer". Egentligen skulle jag skriva på "lokal" men eftersom sonen är nyopererad och nyss hemkommen från sjukhuset, så fick jag skriva hemifrån.

Provtiden var fem timmar, och jag blev färdig med en halv timmes marginal. Ämnet har bitvis varit väldigt enkel, men även väldigt svårt ibland. En del uppgifter har varit riktigt jobbiga, men jag har gjort alla. Eftersom kursen bitvis varit jobbig, så har jag inte sett fram emot det här provet. Men nu är det gjort och jag har lämnat in provet. Många av frågorna kände jag mig säker på medan några kändes mer osäkra.

Så nu håller vi tummarna för ett godkänt betyg. Skulle det bli bättre, så vore det toppen men så är inte fallet enligt min magkänsla. Huvudsaken är ett godkänt betyg!

I morse vaknade jag med ett ryck! Tittade på klockan och, OJ vad mycket den var... Eftersom jag är hemma med sonen, så spelar det inte så stor roll egentligen. Men just idag var det ett inplanerat examinationsprov, så skulle jag lämna dottern till frukost på förskolan för att hinna.

Vi gick upp snabbt och jag plockade fram kläder till barnen, så de kunde klä sig medans jag duschade. Sen så kom jag på, är äldst sonen vaken?!? Så innan jag hoppade in i duschen så kollade jag om han hade åkte och, nej han sov så gott... Han blev lite chockad över hur mycket klockan var, men var snabbt på benen och påklädd. Så när jag hade duschat klart, så hjälpte han sina små syskon så jag kunde klä på mig.

Sedan fick han fixa lite enkel frukost till sin lillebror, som han kunde äta i bilen. Det blev drickyoghurt och orostad rostsmörgås. Vi lämnade snabbt lillasyster på förskolan, för att skjutsa in äldsta sonen till skolan. Vi bor "lite på landet" och skolan ligger ca fem mil härifrån, så om jag skjutsade honom så missade han bara en kvart i skolan i stället för halva dagen.

När vi hade släppt av honom så passade vi på att handla på Coop i "stan", och det tog längre tid än planerat för det var ombyggt. Sen åkte vi hemåt, men lite nya yoghurt sorter till sonen.

Väl hemma så fick det bli frukost på riktigt. Det var gott men kaffet saknade jag, det hann jag inte vänta på eftersom jag var tvungen att komma igång med min examinationsuppgift.

Just nu känner jag en obeskrivlig känsla av tacksamhet. Att sonen piggat på sig och att vi är hemma igen. Nu ligger han nerbäddad i sängen och sover sen en stund tillbaks. Att se och höra att han är piggare är underbart.

Ibland måste man stanna upp i vardagen, utan att något behöver hända. Vardagen rullar på alldeles för snabbt, vi måste sakta ner tempot lite grann i allmänhet tror jag. Jag ska försöka ta det lite lugnare framöver och tänka på allt jag har att vara tacksam över.

Ta hand om er, och försök att "stanna upp" en liten stund i morgon...