En av mina närmsta vänner kom förbi i går. Hon tyckte att jag behövde lite uppmuntran, så jag fick...

En flaska "bubbel", smaskens!

Jag blev väldigt glad av omtanken, men självklart än av den fina flaskan.

Nära vänner har man inte så många, i alla fall inte jag, men jag försöker vara rädd om dom.

I går hade jag betygssamtal med min lärare i ämnet kommunikation. Det var ett väldigt långt, men trevligt samtal.

Innan betygssamtalet så fick jag mitt examinationsprov rättat.

Samt mitt slutprov.

Mitt slutbetyg i kommunikation blev detsamma, alltså C.

Av olika anledningar och personliga skäl, så kommer jag inte att skriva något på ett par dagar.

Ta hand om er, och var rädda om varandra.

Vilken dag det har varit, den har varit väldigt lång och fylld med oro.

Inskrivningen av sonen gick bra, och likaså sövningen. När sonen var sövd så sa de att operationen skulle ta cirka en timme, så jag gick till cafeterian och köpte en smörgås och kaffe. Jag satte mig vid ett bord i "hiss hallen", och åt min smörgås och läste lite i min "skolbok".

När det hade gått en timme så kom narkosdoktor (han skulle åka hiss), och när han såg att jag satt där så kom han fram och prata. Han sa att operationen var klar och att sonen enbart skulle väckas nu, så han tyckte att jag skulle ställa mig vid dörren så jag fick se honom innan han åka in på uppvaket. Så det gjorde jag, och jag fick vänta och vänta och vänta, men ingen son kom. Efter ungefär fyrtiofem minuter så kommer dem med honom, allt hade gått bra men han ville inte riktigt vakna.

Hela tiden på uppvaket så är han väldigt trött och vill helst bara sova, men när klockan var fyra så fick han åka upp till avdelningen. Men när han fortfarande sov när klockan var kvart i sex, så ringde de ner till uppvaket och vi fick komma tillbaks dit ner. Efter en timme där, så fick vi åka hem! Så nu är vi äntligen hemma igen!

Nu sitter jag och väntar på att sonens operation ska bli färdig! Eftersom han var väldigt nervös så fick jag följa med in till operationssalen, och vara med tills han blev sövd.

På uppvaktat får jag inte vara med, så jag tänkte sätta mig i väntrummet utanför uppvaket och vänta.

Narkossköterskan sa att hon skulle prata med personalen och fråga om de kunde göra ett undantag.

Det är inte bara "roligt" att fylla arton..... Bara över en natt så ska man klara alla situationer "ensam".

Då har sonen fått sin "all-inclusive" boende.... Att det skulle ingå "nattsärk" och strumpor det visste jag. Men att han var tvungen att använda landstingets kalsonger, det visste jag INTE....

Så här ser hans utsikt ut....

Den ser han i från sin säng...

Nu ska vi strax rulla ner till operationssalen. Han är bokad som andra operation, eftersom vi har "von willenbrandt" i familjen. Då vill de ha lite extra koll efteråt.

Nu sitter vi i väntrummet uppe på behandlingsavdelningen. Vi har redan varit och anmäld oss på öron, näsa, hals mottagningen. Därefter så fick vi gå hit och anmäla oss, så nu sitter vi och väntar på att sonen ska få en säng. Sedan så ska vi få veta tiden som operationen är planerad, och om det ser ut att bli enligt planen.

Just nu sitter sonen och sover i en fåtölj. Han säger att han inte är nervös, men han kroppsspråk säger något helt annat. Det är nog skönt för honom att jag är med, trots att han säger att det inte spelar någon roll.

Nu ska jag försöka få lite sömn! Det blev inte så mycket av den "varan" natten som var.

I morgon ringer klockan halv sex, eftersom jag ska med äldsta sonen till sjukhuset. Han ska ta bort halsmandlarna i morgon, så vi ska vara på plats halv åtta. Då ska vi vara "incheckade" och klara.