När man mår som jag gör nu, det är då som man märker vilka som är ens vänner. Och det gör ont, väldigt ont, när de som man trodde var nära inte alls är det. Så ta vara på era vänner. Och glöm inte att visa era vänner att de är värdefulla.

I dag när jag åkte till jobbet så passade jag på att ringa till min lillebror. Jag kände att han behöver få veta hur läget är, och han var väldigt glad att jag ringde och berättade för honom. Han tycker att jag har fattat ett bra beslut, och han stöttar mig fullt ut om jag behöver och vill. Och säga vad man vill, men när det väl kommer till kritan så är familjen viktig för honom.

Så på söndag ska jag, och de som vill i familjen, åka och hälsa på hemma hos honom och hans sambo.

I morse så var det dags för provtagning och blodtryck. Trycket var bra och det var ju i och för sig bra, men det som är mindre bra är att jag går med en konstant inre stress...

Så det är bara att fortsätta att försöka sortera ut vad som är viktigt, och vad som är mindre viktigt!

I mitt tidigare inlägg så glömde jag skriva att läkaren vill att jag ska vara sjukskriven i ett par veckor (minst). Men jag vill jobba, jag vill inte vara hemma... Så vi kom överens om att jag fortsätter att jobba, men att jag lyssnar på kroppen första veckan med medicinen. Och om det är så att kroppen reagerar, så ska jag lyssna på den och stanna hemma. Men jag hoppas att jag slipper det!

På eftermiddagen i dag så hade jag en läkartid inbokad. Jag fick träffa en jättebra läkare, som förstod mig precis. Det kändes som ett väldigt bra besök och jag tror att läkaren kan hjälpa mig. Hon skrev ut medicin, men när jag läser i fass så vet jag inte om jag törs ta dem.... Det var massor med biverkningar!
Sedan så fick jag en medicin mot biverkningar som man kan få första veckan, och det känns inte helt rätt.... Den medicinen hade också en massa biverkningar!!! Hur man än vänder sig så har man rumpan där bak....

I kväll så var jag och äldsta dottern på "tjejkväll", vilket är att det är lite affärer som håller extra öppet bara för tjejer (det finns även killkvällar). Butikerna brukar ha lite extra erbjudanden o s v. Jag köpte i allafall en fleecetröja till sonen i födelsedagspresent. Sen så köpte vi bl a presenter till en kompis son som har fyllt år. Så det blev en lyckad "mamma-dotter" kväll.

När jag hämtade yngsta dottern på förskolan, så var barnen i ett rum och det andra rummet skurades förfullt "från golv till tak". Ett av barnen hade kräkts rakt över mellanmåls bordet, stackars liten... Min dotter satt och åt vid ett bord i ett annat rum, men det känns som att det kommer att komma som ett "brev på posten". Så nu håller vi tummar för att vi klarar oss...

Åh vad glad jag blir när barn och tonåringar är artiga! Jag hoppas att mina egna barn är artiga, jag har i alla fall försökt lära dem det.

I dag hade i alla fall äldsta sonen med sig en klasskompis hem, som kom in "tog i hand" och hälsade och presenterade sig! Trots att sonen hann gå ner på sitt rum, så sa kompisen att jag passar på att hälsa så ni vet "vem jag är".

Den pojkens föräldrar har gjort ett bra "jobb"! Jag tycker (såklart) att alla mina fyra barn är väldigt fina, och jag är övertygad om att de vet hur man "uppför" sig. Men man vet ju aldrig med säkerhet....