Som jag skrivit i ett tidigare inlägg så har jag ju varit i väg med yngsta sonen till specialist tandvården i dag. Och direkt när vi kom dit så fick han lugnande medicin och vi fick vara inne i ett vilrum. Redan efter fem, tio minuter så var han påverkad av den flytande medicinen. Han kände sig tung i hela kroppen, såg suddigt, pratade osammanhängande och sluddrade, samt att han inte hade någon balans. Så när det var dags att gå in till tandläkaren så kunde han inte gå själv så vi fick hjälpa honom. Han kunde inte heller sätta sig i stolen själv, han hade med andra ord ingen kontroll över sin egen kropp. Det är bra att man kan ge lugnande mediciner när det behövs, men i bland är det bra att reflektera.

Sonen har sovit mest hela eftermiddagen, med burken med tanden inom synhåll. Tröttheten och huvudvärken börjar ge med sig nu. Han har verkligen varit kanonduktig i dag min lilla prins.

Nu är vi hemma igen efter ett besök hos specialist tandvården. Yngsta sonen var som sagt väldigt nervös inför besöket, och ville inte gå ur bilen när vi var framme och hade parkerat.

Väl inne och anmälda så var det vår tur nästan direkt. Vi fick gå in i deras vil-/mys rum, där fick sonen lugnande medicin. När vi hade vilat och tittat på film i cirka en kvart tjugo minuter, så var sonen väldigt påverkad. Han kunde inte gå själv så vi fick tillsammans hjälpa honom in till behandlingsrummet.

Han var så duktig och gjorde det han var tvungen att göra. Och efter en stund så var tanden (och flisan) ute.

Tanden hade fortfarande rejäla rötter, så den hade suttit kvar länge om de inte tagit bort den.

Den lösa flisan är också borta, och han är sydd med fyra stygn som försvinner av sig självt.

Yngsta sonen hade svårt att somna i kväll och nu sover han oroligt. Det är många tankar som far runt i hans huvud, han ska nämligen till specialist tandvården i morgon och operera i munnen.

Vi har varit där vid flera tillfällen och gått i "tandskola", som är en slags lekterapi för barn som är lite rädda och oroliga inför den behandling som ska utföras på kliniken. Så sonen är väl förberedd, så jag tror (och hoppas) att allt går bra i morgon.

Personalen är jättebra på kliniken och specialiserade på barn, så jag känner mig lugn och trygg och då tror jag att man "för över" den tryggheten till sitt barn.

Nu ska jag försöka sova, så jag har lite extra energi till sonen i morgon.

I kväll är det en sån kväll som jag önskar att yngsta sonen inte ville gå på sin fotboll..... Men han tycker att det är så roligt och han vill åka på träningen trots vädret, så det är bara att klä på sig och åka med. Jag är glad att han åker och visar "laganda".

Och det är dagar som denna som jag vill ge en ännu större eloge till barnens tränare!

Så nu är det snart dags att gå och klä på sig regnkläder och mössa, så jag inte blir kall och blöt när jag tittar på sonens träning...

Då va det dags för ett besök på vårdcentralen med yngsta dottern. Hon har haft feber till och från, mest till, i snart fyra veckor. Så nu väntar vi på att få komma in till doktorn.

Förmiddagen i dag har innehållit fotboll och solsken.

Det var en perfekt dag för yngsta sonen att ha sammandrag på!

Dagen blev bättre med trevligt sällskap och bra sikt ner på fotbollsplanerna.

Sonen spelade två matcher och det blev vinst i både. Alla killarna hade en rolig dag som var fylld med fotboll.

Det är dags igen, yngsta dottern har feber igen. Febern kom tillbaka för ett par dagar sedan, men blir bara högre och högre.

I går kväll och i morse hade hon....

Och nu i kväll var den...

Visst febern är alltid högre på kvällen, men nu har hon haft feber och virus i snart fyra veckor.

Nu hoppas vi att hon får bli pigg och feberfri!

Nu ligger jag i sängen och tycker lite synd om mig själv för jag har fått en fruktansvärd huvudvärk i dag igen. Det känns som att jag har huvudvärk mest varje dag.... Så jag hoppas att den försvinner nu när jag vilar lite.